Kostdagar i huvudstaden dag 2

By : | 0 Comments | On : mars 23, 2012 | Category : Hur funkar det?, Jobb inlägg, Roligheter, Tankar, Utveckling

Richard berättade att sparrisens koktider har varierat under åren 1842 - 2004 från 60 minuter ner till 8

Bacon, äggröra, prinskorv, färsk fruktsallad med lite yoghurt och frön, smörgåsar, juice osv… dag två av kostdagarna startade med en rejäl frukost, och jag kunde inte riktigt hålla mig till den tid som jag bestämt med mina kollegor utan jag smög ner lite tidigare för att få frossa lite längre.

8:15 så drogs dagens program igång där vi vi började med att lyssna, på lite goda exempel från offentliga kostverksamheter som jobbar och tänker nytt.

Vi fick verksamheterna och framgångs faktorerna beskrivna från Sjukhuset i Ystad, Landstinget i Kronoberg och Sörmlands läns landsting, unisont för alla är att det handlar om att få alla led runt patienten att förstå vikten av måltiden. Man har valt lite olika varianter för att nå dit och det finns mycket spännande att hämta och fundera kring, min känsla spontant är att vi i KOST för Uppsala och Västmanlands län är på g och har kommit rätt långt i utvecklingen. Vårt nästa steg är att titta mer på samarbetsformerna kring patientens upplevelse av hela måltiden, här har sjukhusledning och politiker ett stort ansvar i om vi ska lyckas eller inte.

En paus efter dom tre presentationerna och sedan var det dags för Eva Sundberg som jag har lyssnat på några gånger tidigare, att prata om styrsystem och SLV’s nya satsning på den offentliga måltiden. Det var roligt att höra hur man nu börjar få struktur på sitt projekt och det utkristalliserar sig mer och mer konkreta saker, som Eva själv sa ”från ord till handling”  där vi fick höra om det som var på gång just nu. Bara en liten sak som jag reagerade på var hur hon pratade om att kockarna måste få jobba med bra produkter som man inte skäms över, jag funderar lite på vad man jobbar med för produkter i ett kök för jag har bara råvaror i mitt….

Sedan var det dags för en kaffepaus och mera mingel..

Nu var det dags för Björn Ylipää  en man som på torneå svenska ställer sig på scen och öppnar med -”Den torneådalska manen öppnar bara munnen när han äter”.. Alltså bäddat för ett tyst föredrag men som tydligen inte stämde på Björn som hade sin grund som skogsarbetaren som köpte en pizzeria i pajjala och sedan fortsatte sin bana genom grythyttan. Han pratade om måltiden i rummet här och nu samt hur vi känner måltiden i hela kroppen, att vi egentligen jobbar med maten som en teater på en scen för att skapa en känsla. Att vi är kulturarbetare som har ett stort ansvar att lyfta fram måltiden som en upplevelse, där vi genom maten kan berätta historier och förmedla olika känslor.  För att lyckas ska man skapa en måltid som:

  • Är en extraordinär upplevelse
  • Där gästen känner sig delaktig
  • Överaskar
  • Man känner sig personligt omhändertagen
  • Och man har en kontroll på händelsen
Ett väldig inspirerande och tänkvärt föredrag med massor av exempel på hur viktig helheten i måltiden är, den viktiga måltiden vart just ännu viktigare och tydligt är att det är viktigt att fokusera på upplevelsen för våra gäster.
Sedan var det dags för sista föredraget som hölls av Richard Tellström som är lektor i Måltidskunskap med inriktning mot måltidskultur, omvärldsanalys och vetenskapligt skrivande. Han började med att berätta att inte äter för att överleva.. vi äter för att leva.. annars kunde vi lika gärna äta frolic, som är den perfekta maten om vi bara äter för att överleva.
Även här kommer jämförelsen in med att vi är kulturarbetare som skapar utrymme för det sociala spelet som måltiden innebär. En kökets Lisa Marklund utan mördandet som han sa, måltiden har blivit viktiga för oss där maten får ett större inflytande på det sociala livet. Man kan se på tex alla recept som skapas hela tiden för att vi ska förnya oss och utveckla den sociala biten, genom maten får vi bekräftelse med beröm och ett samtals ämne där vi kan diskutera det vi äter.
Det är tydligt hur viktigt den sociala biten i maten är utan gemenskapen blir maten tråkig, men av någon anledning så är måltiden även den kulturella aktivitet som vi får moralisera över genom att berätta vad som är rätt eller fel. Man hör ju sällan att det kommer riktlinjer för vilken teater man bör gå och se, kanske att man bör se en till två filmer i veckan för att må bra eller varför inte varningstext på spotify för att för mycket musik förstör öronen.
Något som kan vara en faktor som förstör det sociala engagemanget i måltiden är när myndigheter bestämmer vad som är rätt och fel, frågan är om det är viktigare att leva länge eller att ha det socialt bra vid måltiden?
Jag fastnade även för något som Richard sa -”Om vi inte pratar om måltiden som en helhet utan bara för att leva, så blir vi mer en frisk organism än en levande människa.”
Det var ett otroligt tänkvärt framförande som berör alla det punkter som jag tycker är så viktiga med själva måltiden, även om jag kanske inte sett mig som en kulturarbetare så känner jag igen många av mina tankar i det som sagts under dagarna. Om man tittar i bloggen kan man på flera ställen se hur jag uppmanar till att se till helheten av måltiden, vikten av en röd tråd och att patienterna får vara med och känna sig delaktiga.
Sedan var det dags att dela ut det fina priset årets granatäpple, ett pris som delas ut till någon som haft en påverkan till det positiva för det offentliga kost & näring..
Ett pris som i år gick till miljöstyrningsrådet som hjälper till att dra upp riktlinjer, för hur krav kring upphandlingarna ska göras.
Det mindre prestige fyllda priset årets äppleskrutt gick till matleverantörs jättarna Menigo samt Martin & Servera, för deras outtröttliga överprövningar av alla anbud. Som enligt dom själva är för att hjälpa kunden, vilket är en lustigt sätt att säga att vi vill ha alla kunder..
Sedan avrundade vår moderator Tomas  årets kostdagar med några väl valda ord på vägen, och det var bara lunchen som återstod en läcker tallrik med rökt lax och en rödbets och chevresallad.
Själv så får jag lov att säga att dagarna imponerade på mig med program och genomförande, precis som vi har hört om så upplevde jag en whao faktor och fick något mer än jag förväntat mig.
Print Friendly
Share This Post!

Berätta gärna vad du tycker eller om du har andra funderingar.

”Citatet”
Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
-Ernst Kirchsteiger
%d bloggare gillar detta: