Barn och en lyckad måltid med FAMM

Detta är del 2  av en text som jag skrev för Förskoleforum 2013, men som jag känner fortfarande är lika aktuell så jag presenterar den här också.

Att skapa den lyckade måltiden, som ger så många av barnen som möjligt rätt upplevelse, kräver tid, engagemang och förståelse om helheten kring måltiden. Lyckas man med detta, finns det massor att vinna. Det ger förutsättningar för barnen att klara av hela dagen och orka vara fokuserade.

Samtidigt skapas en mer tilltalande miljö med bättre förutsättningar för personalen på förskolan. Det gör att man har lättare att genomföra planerade aktiviteter på ett effektivt sätt under hela dagen.

Finns det någon bra och enkel lösning för hur vi skapar en helhet kring måltiden? Nja, det krävs lite jobb, men det är långt ifrån någon omöjlighet. Vi behöver då börja med att titta på hela kedjan: från det att maten tillagas till dess att maten är uppäten, avdukad och barnen är klara för andra aktiviteter.

Det handlar om att skapa en förståelse för måltiden som helhet, och sedan titta på vår egen verksamhet, dela upp den i delar och göra varje del för sig utan att glömma helheten.

Indirekt påverkas vi även av faktorer som politiska beslut, näringskrav och ekonomi. Här är det viktigt att börja fundera på vilka ramar man måste hålla sig inom (samtidigt ska man undvika att se dem som hinder).

En kollektiv aktivitet

Jag delar här med mig av en del tankar om hur ni kan jobba med FAMM-modellen för att skapa en helhetsmåltid. FAMM står för ”Fem Aspekter på Måltids Modell”.

Måltiden är i dag ofta en kollektiv aktivitet, med en hel grupp individer som har olika förutsättningar. Det är lite som om man frågar vad barnen i gruppen vill göra. Garanterat så kommer de att vilja göra olika saker: någon kanske vill rita, en annan vill spela spel, någon vill gå ut och någon kanske vill leka. Ofta låter vi då gruppen dela upp sig för att göra lite olika saker, men när det kommer till måltiden så ska det göras gemensamt och likadant.

I gruppen kan vi hitta personer som Pelle som äter fort, Lisa som pratar hela tiden, Anton som är helt tyst och Felicia som helst vill därifrån. Hur anpassar vi måltiden till alla dessa individer på bästa möjliga sätt? Eller är det så att måltiden ska vara en social träning i att anpassa barnen till de andra?

Själv är jag övertygad om att det viktigaste är att skapa en lust för alla att äta, provsmaka, utveckla och umgås. Det är egentligen inte alls annorlunda mot det som vi som vuxna vill få ut av vår måltid.

Möten och bemötanden

Det handlar om bemötandet mellan alla som är inblandade i måltiden, både mellan barnen och mellan barn och vuxna. Ett bemötande som bygger på såväl respekt och förståelse för den enskildes önskemål som hänsyn till hela gruppens krav. Det är viktigt att pedagogen känner sig trygg i dessa möten och att en ömsesidig respekt finns mellan alla inblandade.

Fundera på om det finns tid för att låta alla äta i sin takt. Finns det förståelse för det barn som har myror i benen? Är alla på bra humör? Här är det viktigt att alla pedagoger är med och pratar om vad som gäller och ser till så att alla känner att det är anpassat till individen.

Tänk dig gärna själv in i att sitta på en restaurang där servitören säger åt dig att du äter för fort och därför måste sitta kvar i en kvart! Försök att själva ”vara barn” och uppleva vad de upplever, i försöken att skapa en känsla av sammanhang.

Från lekrum till matsal

Vad är bra miljö för mig och vad är bra miljö för ett barn? Upplever vi det på samma sätt? I miljön ingår det hur vi upplever ljud och känsla. Miljön är viktig för vår helhet upplevelse av måltiden. Den ska hjälpa oss att komma till ro när vi äter. Men även här är vi olika och miljön behöver anpassas till både individerna och gruppen.

Här är det lätt hänt att man anpassar miljön efter funktion och inte för upplevelse. Fundera gärna på hur miljön är på er förskolan, utifrån att man ska äta och hur du själv känner när du äter där. Ska barnen leka, umgås och äta i samma lokal?

Tänk då er in i hur man som barn först leker i rummet tills en vuxen plötsligt säger nu är lekrummet en matsal. Helt andra regler gäller då. Det förekommer inte på arbetsplatser – jag skulle vilja se det kontor i Sverige där man klockan elva plockar bort papper, pärmar och flyttar bort tangentbordet från skrivbordet för att äta sin lunch.

Mat för sinnena

Många tycker att maten är den lätta biten, för det är ”bara” att få den att smaka bra. Men smaken är en liten del av upplevelsen. Alla sinnen samarbetar för att skapa en upplevelse av maten. Ju mer vi ser till att locka alla sinnen att ”må gott”, desto bättre blir upplevelsen.

Hur är maten hos er? Berättar ni ordentligt vad det är ni bjuder på? Om det är nya rätter: hur gör ni då? Hur presenteras maten vid bordet så att det ser det aptitligt ut och lockar till att äta? Är maten lätt att äta, hur är konsistenserna, klarar barnen av att tugga, svälja? Smakar maten för lite eller är det för mycket smaker? Hur är det med dofterna?

Presentera maten bra så att hörseln förbereder oss på vad vi ska äta När vi sedan ser maten får vi en uppfattning om vad det är. I munnen känner vi först hur konsistensen är och tungan hjälper oss smaka sött, surt, salt samt beskt. Sedan är det vårt luktsinne som hjälper till att fylla ut smakerna.

Om vi förbereder barnen på vad som komma skall så kan vi få barn att prova, testa och äta det mesta. Men att försöka presentera nya rätter utan att ha förberett barnen på dem fungerar inte. Och att tvinga någon att prova ger bara fel signaler.

Tänk exempelvis på när man ska lära barnen cykla. Vi skulle aldrig be dem att cykla genom att säga ”du måste åtminstone prova innan du vet om det går”. Nej, vi berättar först hur man gör, visar och håller i cykeln innan vi så småningom släpper och låter barnet cykla självt.

Hur många gånger har man inte hört någon säga ”maten var okej men personalen var kass” om ett restaurangbesök? Eller tvärtom? Att skapa en medvetenhet om hela flödet och de olika delarna är ett måste för att lyckas med måltiden i förskolan. Prata med barnen om detta. Jag tror att man även kan involvera föräldrar mer i detta. Ha med helheten kring måltiden som en stående punkt i arbetsplatsträffar och avdelningsmöten, prata om vad ni är bra på och vad ni kan förbättra.