4,4′-dihydroxi-2,2-difenylpropan är kanske inte det som man direkt är sugen på

Konserver från Svenska försvarmakten anno 1972

4,4′-dihydroxi-2,2-difenylpropan, BPA eller Bisfenol A är en av världens vanligaste plastkemikalier som är en organisk förening bestående av två fenolgrupper bundna till en propan-kedja. Eftersom Bisfenol A liknar kroppens egna hormon kan den därför påverka vårt egna endokrina systeme och i studier har man tidigare konstaterat att Bisfenol A i höga doser stör människors fortplantningsförmåga, i studier redan 1938 har man kunnat visa på icke önskvärda östrogeneffekter och många fler liknande studier har sedan dess utförts.

Det hormonstörande ämnet kan läcka ut ur plasten och tas upp av kroppen och flera studier har antytt att ämnet är skadligt även i låga doser och att det kan störa fortplantningen, öka risken för fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes.

Det låter ju inte sådär jätte trevligt och man undrar vart man kan hitta något så giftigt som vi så lätt kan få i oss, och både i svd.se samt svt.se kan man läsa om hur pass vanligt detta är i våra livsmedel och då framför allt i våra vanliga konserver. Ämnet kan även finnas i olika plastatrialjer som vi använder till matlagning och servering , tidigare var det även vanligt i nappflaskor men förra året förbjöd EU att det hormonstörande ämnet skulle finnas i nappflaskor. Sverige hakade på och beslutade i april i år att förbjuda bisfenol A i matförpackningar riktade mot små barn, dock finns det inget krav att det inte får finnas kvar i övriga förpackningar.

Under 2 dagar provade 4 reportrar för SvD att äta all sin mat från konserver som vita bönor med bacon, sardiner i tomatsås, räkröra, bönsallad, ravioli, kycklingsoppa, oliver, tonfisk, gröna bönor, majs, tonfisk i thaisås, thaigrönsaker, kokosmjölk, wokgrönsaker, läsk. Man gjorde glass gjord på kondenserad mjölkserverat med konserverad frukt till, allt åts på plasttallrik i polykarbonat och drycken dracks ur plastmugg. Detta gjordes för att påvisa att den epoxibeläggning som finns på konservburkarnas insidor, läcker av den hormon påverkande kemikalien till maten för idag så är konserver undantagna från åtgärder mot kemikalien.

Man kan se i resultatet en ökning av Bisfenol A på mellan 2,8 – 4,6 gånger vilket av Professor Bo Jönsson (Lunds universitets medicinska fakultet, avdelningen för Arbets- och miljömedicin) tolkar som att konservmat är en stor källa till Bisfenol A. I Japan så så har man kommit längre och epoxibeläggningen är i stort sett ersatt av PET film på grund av oro över hälsorisker, i Sverige är myndigheterna förvånade att det är så här trots att forskning kunnat visa på detta redan tidigare.

Att konserven när den kom 1810 med tiden vart en succé är förståligt att kunna transportera ömtåliga livsmedel och öka hållbarheten var ett framsteg, i Krim kriget kom det verkliga genombrottet när man plötsligt kunde skicka förnödenheter till dom stridande soldaterna och på wikepedia kan man bla läsa följande om konservburken.

”idag är konservburken ett vanligt inslag i många hushåll. En fördel med konservburkar är att de tål obekväma transporter, kan förvaras i rumstemperatur och under lång tid utan att innehållet tar skada, vilket gör att dessa lämpar sig bra i sommarstugan, båten, husvagnen, husbilen eller påcampingen.”

Att man idag använder en produkt som är så pass farlig för människor, djur och natur är skrämmande, det finns gott om tekniska lösningar som skulle kunna användas för att bli av med just den farliga Bisfenolen i livsmedlet. Personligen så använder jag i princip inga konserver hemma, och på jobbet i köket så ska de få vi använder rensas ut under sommaren så vi kan servera giftfri mat.