Är det en genus fråga trots allt?
En insändare i UNT som förstärks, med en bild som inte har något att göra med insändaren.
Igår var det åter en insändare i UNT som skär i hjärtat och berör, inte så mycket för att vi får kritik för det kan jag ta. Det som bekymrar mig är på det sättet som min personal behandlas med respektlöshet och hur man hacka ner på den yrkeskår som likt all personal på ett sjukhus gör sitt bästa för patienterna, jag har underbara människor som jobbar årets alla dagar här i Sveaköket allt för att patienter ska få mat som hjälper till att göra dig frisk.
Jag tänker inte försvara oss eller försöka hävda oss jag vill bara att vi ska bli behandlade med respekt, precis så som vi faktiskt respekterar våra patienter med att göra vårt bästa oavsett om det är midsommarafton, julafton eller vilken annan dag som helst på året. Vårt kök må ligga i Västerås och insändaren bor i Heby, (där förövrigt vårt färska nötkött kommer ifrån just nu) men det gör inte vår mat sämre på något sätt. Jag förstår känslan till 100% att maten inte görs precis i samma hus som man är i, men samtidigt förstår jag inte den otroliga misstro mot storkök som finns och jag ställer mig allt oftare frågan om det inte är en genus fråga. För faktumet kvarstår att debatten inte är ny och fanns redan innan vi lagade maten i Västerås, den är utspridd över hela landet och funnits i massor av år oavsett om vi blir bättre eller ej i köken. Om vi kallat oss restaurangkök och jag bara haft en majoritet av manliga kockar och biträden som gjorde mat till friska, vart hade vi hamnat då i debatten? tyvärr så hade press och övriga haft en helt annan syn på oss. Ta som exempel hur en tidning förgyller en insändare med något som inte har ett dugg med patientmat att göra, även här så är det tacksamt att göra allt för att visa hur dåliga människorna är som jobbar i köket hur ska vi någonsin få status på det arbetet som görs man har tom lyckats få med en kvinna. Bilden som inte finns med på nätet utan i tidningen visar hur vi gör några av dom 400 – 500 pastalådorna till caférna, dessa har inget alls med våran matlagning till patienter att göra utan är till för att skapa en känsla av fabrik och massproduktion till en redan nedlåtande insändare.
Om man istället för att skriva insändare kan kontakta oss så kan vi kanske hjälpa till att förstå, som bla. våran mat är extra energirik och ofta upplevs som lite fetare för det är en A-kost som är något som du som ligger på sjukhus ska ha enligt dom riktlinjer som finns. Vilken portionsstorlek har du fått? det finns tre stycken som baseras på det behov som just din kropp behöver, den stämmer kanske inte överens med just det som du är van vid men räknas fram av vårdpersonalen. Vi har en skrift som berättar allt om vilka energinivåer maten ska ligga på, vi följer dessa hela tiden men det kan skapa situationer där man känner att det är lite konstigt men inget som vi styr över. Samtidigt är måltiden en helhet som även infattar andra faktorer som styr, det kan vara hur man mår, känns miljön runt omkring tillfredsställande, doftar det som en matsal eller är det sterilt, har jag fått mediciner det är alltså inte bara det som ligger på tallriken som skapar måltiden.
Insändaren antyder även att vi gör personalmat i Uppsala vilket är fel, det är bara i Västmanland vi gör restaurangmat till. Vi är så säkra på våran mat så vi använder samma recept som till patienterna i matsalarna, även samma cook chill princip på nedkylning och uppvärmning använder vi där.
Idag så har vi kommit långt med tillagningen i köket, vi gör våra egna pannbiffar, såser, potatismos, gratänger och mera från grunden i vårat kök av kockar, hela tiden så jobbar med att utvecka oss och att hitta vägar mot att tillaga så mycket som möjligt själva. Samtidigt gör vi ett jätte jobb med att närings säkra maten efter dom riktlinjer som finns från socialstyrelsen, samtidigt som vi är ute och jobbar mot avdelningar för att vi ska få bra input om vad som behövs där. För att vi ska utvecklas så behöver vi få alla synpunkter men snälla prata med oss och hjälp till att göra måltiden bättre, för genom sandlådementalitet kommer vi ingenstans tyvärr och vi får inget konkret att jobba med. Jag tar mer än gärna mot synpunkter om upplevelser, för då och först då kan vi verkligen göra någon skillnad.
