Den komplexa måltiden för friskare patienter

Komplexa måltider

Idag råder det inget tvivel om samhällsnyttan med den offentliga måltiden oavsett om det är till eleven i skolan som ska orka en hel dag eller på sjukhuset där vi vet att måltiden rätt använd ger patienten bättre förutsättningar att tillfriskna fortare.

Det är lätt att ställa sig frågan vad är det som gör Måltiden så viktigt och det enklaste svaret är näring och energi för att kroppen ska orka, men så enkelt är det inte eftersom Måltiden för oss som människa är så mycket mer än en överlevnadsinstinkt vi äter för att njuta, umgås, känna, smaka & inte minst för vår trygghet och vi behöver förstå att måltiden är komplex för oss människor.

Jag har min bild klar för mig och jag är rätt övertygad om att det är få som inte håller med om komplexiteten men många lägger gärna till ett men… att det är nog lite viktigare med näring eller kanske är det smaken, jag tycker dock att vi ska glömma alla men för i den offentliga måltiden är alla delar lika viktiga när det ena hjälper det andra för att nå målet med näringsriktiga måltider som patienten verkligen äter.

Då

När jag 2010 kom från en intäkts fokuserad restaurangvärld (där kunden var nummer ett för att lyckas) till att sätta min fot för första gången in i det offentliga köket, en värld som för mig var byggd på mina egna fördomar och spöken om det offentliga köket.

Jag vart dock både skrämd och utmanad av bristen på helhetssyn inom den offentliga måltiden där många viljor fanns och sakfrågan vart viktigare än syftet, för mig var det en värld där patienten var en sängplats och fokuset på att maten skulle vara god eller ätas snyggt upplagd var underställd näringsbehovet eller dagliga rutiner inom sjukvården. Jag såg massor av exempel där jag hellre sett att man ersatte maten med ett enkelt dropp, som den gången man serverade en patient en stekt strömmingspuré en grå massa med små ben som stack ut lite här och där.

Vi slängde enorma mängder mat som patienter inte åt upp av förståeliga skäl samtidigt som man tyckte att patienten fått näringsriktig mat, tanken fanns knappt att den näringen slängdes i soporna och inte var inte till någon nytta alls för patienten.

Alla skyllde lite på alla och samarbetet var långt ifrån ett samarbete utan ofta handlade det om att övertyga om vikten av just det som låg mig varmast om hjärtat var det rätta, men med FAMM och prat om helheten så började det vända och idag har det hänt massor som gör mig varm och som jag tror kommer att ge individen bättre förutsättning tillfriskna och må bättre under sin vistelse på sjukhuset och i längden spara massor av pengar till statskassan.

Nu

Idag har våra myndigheter i form av Livsmedelsverket och Socialstyrelsen i samarbete gått ut med nya spännande riktlinjer som öppnar upp ännu mera för en helhet som kallas Måltid, man har tagit bort våra gamla och förlegade anvisningar om grundkoster som jag personligen anser inte fungerat. Nu pratar man om NNR (nordiska närings rekommendationer) och plötsligt är den enskilde patienten i fokus, man pratar anpassning för individer inte om olika koster och näringsinnehåll.

En spännande utveckling som visserligen kräver mer av det offentliga köket och vården i form av samarbete och kreativitet där vi måste hitta vägar som sätter den enskilde personen i fokus, jag förstår den rädsla som finns i många led av kockar, kostchefer, dietister och många andra när man funderar på hur ska det gå till med med sjukvårdens 74 000 portioner mat om dagen i det offentliga köket.

Framåt

Jag hör fortfarande att rädslan tar över och det nya blir mer skrämmande men den rädslan måste omvandlas till något som driver oss framåt och får oss att våga tänka om med fokus på uppdraget, som i alla lägen handlar om att ge den enskilde personen bästa möjliga Måltid, och receptet är enkelt

-låt oss släppa prestigen och jobba ihop oavsett vad jag tycker den viktigaste delen i måltiden är.

Näring och energi är det viktigaste för patientens tillfrisknande rent fysiskt och den fokusen får aldrig försvinna, men det viktigaste av allt är att patienten äter så fokusen på att det smakar och ser gott ut får inte heller försvinna.