Nej man kan inte få allt man önskar sig i skolrestaurangen!

Det är en helt vanlig torsdag för familjen med 5 personer där alla har sina aktiviteter och tiden är knapp men middag behöver man, Lisa storasyster äter inte griskött, lillebror Klas tycker att ris är äckligt, lillasyster Carola är laktosintolerant, mamma går på en diet och själv gillar jag stark mat som får svettdropparna att komma fram i pannan.

Hur tänker jag nu?

Försöker jag anpassa middagen så den passar alla? Gör jag olika rätter till alla? Låter jag någon vara utan mat?

Detta är en vardag i de flesta skolrestauranger runt om i Sverige idag och det blir bara mer och mer olika önskemål och specialkoster, grundtanken med skolmat är att alla elever ska få i sig en näringsriktig lunch som gör att man orkar resten av skoldagen.

Skollunchen kommer aldrig att täcka upp ett helt dagsbehov eller fungera som ett restaurangbesök med en meny på flera sidor, utan en skollunch skall vara god, vällagat och miljön skall vara lockande för att äta men den kommer aldrig kunna anpassas efter allas önskemål.

En modern skolrestaurang är inte rustade för serveringar som innebär att man har menyer på ett 20 tal olika rätter varken ur ett kostnads eller personal perspektiv, men det är vanligt förekommande och när det är viktiga specialkoster som behövs är det ingen diskussion. Det ska lösas och finnas fullgoda rätter även till dem, det gör också att vi behöver vara hårda på att inte acceptera önskemål som inte bygger på allergier eller allvarliga sjukdomar.

Gordon Ramsays

Jag kan tänka mig Gordon Ramsays komma in i köket och se listan på olika rätter och koster som serveras, reaktion skulle inte vänta på sig och hans ljudliga stämma skulle nog förklara på ett tydligt sätt att ett av de viktigaste stegen är att jobba ner antalet rätter som tillagas extra.

Att ha för mycket rätter på en meny innebär att vi har mer råvaror i omlopp som kostar, det är mer personalkrävande och eftersom resurserna inte är baserade på det så finns det alltid en risk att den övergripande kvalitén blir lidande då tiden inte räcker till.

I skolans kök tar man hänsyn till politiska beslut och inriktningar, livsmedelsverkets riktlinjer och enskilda elevers speciella behov, men man kan inte ta hänsyn till enskilda önskemål eller anpassningar utan de måste ske för en hel grupp.

äta måste man.

Som förälder kan jag vara trygg i att om mitt barn äter av maten kommer de att bli mäta och fungera fram till man kommer hem, som förälder måste jag samtidigt stötta mitt barn med att allt kanske man inte tycker om men ”äta måste man”.

Det fungerar inte att komma med en lista på saker som mitt barn inte tycker om eller inte gillar skolan, givetvis tar vi ta hänsyn till allergier och andra specialkoster som är direkt kopplade till ett barns hälsa men inte allmänna önskemål…

Jag har full förståelse för att jag som förälder tycket att mitt barn ska ha det bra och få det man vill, men tyvärr med ett par hundra föräldrar till som tycker så blir det inte lika bra längre.  Det bästa för våra skolrestauranger är att i lugn och ro får jobba på de som verkligen behöver specialkoster, och lägga full fokus på att all mat är av bästa kvalité och är anpassad till så många som möjligt.

inte livsfarligt

De flesta skolor serverar idag två rätter som brukar vara anpassade så att så många som möjligt kan äta av den ordinarie menyn, och det är inte livsfarligt för mitt barn att äta vegetariskt till lunch eller en laktosfri sås om ett alternativ inte passar.

våga testa

Sedan har vi som föräldrar alla möjligheter i världen att ha ”önskekost” hemma istället, och där föra en bra diskussion med era barn om vikten att äta i skolan och våga testa alla spännande rätter som skolan ibland kan utmana med.

Tänk om säger jag och utmana barnen att våga smaka och lära sig en bredare matkultur, fråga hemma efter skolan – vad fick ni för spännande mat i skolan idag? – Var det några nya grönsaker? – Det var väl gott? – Vad roligt att du testade! ..