Nutritionsbehandling = En härlig måltid att njuta av?

Språket för nutrition är inte så lätt att förstå, vi får passa oss för att prata det med patienterna.

Jag blir lite konfunderad över det akademiska språket som sprider sig, visserligen så har det ett syfte och i sak är helt ok. Men när man vänder sig till en patient i en sjukhussäng eller när man pratar om själva måltiderna på ett sjukhus, varför ska vi då hela tiden svänga oss av ord och meningar som låter mer som en vetenskap än den härliga måltid som vi vill ha. Jag skulle inte vilja vara sjuk och få veta att kvällens nutrition är en Wallenbergare med gräddsås och lingon, för redan vid ordet nutrition så har jag bestämt mig att det är något skumt och jag tappar känslan för middagen. .

Jag fortsätter att tjata om helheten kring måltiden för att om vi ska lyckas få måltiden till det moment i tillfrisknandet som den ska vara, är viktigt som en del av helheten att vi pratar ett språk som alla förstår när vi vänder oss till patienter och människor som är intresserade av maten på sjukhusen.

I ett reportage från SVT. se ser jag hur man blandar måltiden med nutrition och näringsbehandlingar, vem kan se den härligt tillagade maten ifrån köket i det? Ingen gör det utan vi tänker oss maten mer som en närringslösning eller ett piller, aptiten dalar och vi tappar suget för den viktiga måltiden.

Självklart är måltiden en del av en nutritionsbehandling och ska ses så av personal och bestämmande politiker, men vi får passa oss för att göra den oaptitlig genom att använda namn som gör att det låter som något som man gömt piller i snarare än en tallrik med härlig mat.