Resa tillbaka i tiden på WellingeHus och plankan på Sankta Lucia
Plankan i Vellinge en positiv överaskning på tisdagskvällen.
En mycket oplanerad och snabb resa av lite mera personlig karaktär vart det under tisdagen och onsdagen, 130mil på två dagar när jag for ner till Malmö för att åka hem dagen efter. Resan var inte av någon kulinarisk typ men äta är en förutsättning för leva så mat vart det, två varianter av matupplevelser han vi med varav ingen kanske är något som lockade mig i normala fall.
En som imponerar lite mer än den andra men kanske ändå levererade ungefär vad man förväntar sig, det första var middagen som intogs i den lilla orten Vellinge på den skånska slätten utanför Malmö.
Efter rekommendationer av lokalbefolkningen så satte vi stegen mot Restaurang Santa Lucia, som är en klassisk pizzeria med även lite bord för servering. Ett var säkert att jag inte ville ha en Pizza så valet föll på ”husets” plankstek med biff, beställningen togs upp av en trevlig servitris som gjorde att man kände sig välkommen.
Maten kom rätt fort ut på bordet vilken kanske kan bero på att vi var ända gästerna denna tisdagskväll, men plankan såg riktigt trevlig ut med en lite mera arbetad tomatros på toppen. Kanske kunde man ha lagt lite mindre på plankan men jag tycker att det var ok, och biffen som jag inte fått bestämma stekgrad på var jag lite orolig för vilket visade sig vara helt i onödan då den faktisk var perfekt medium. Tyvärr så var moset av pulver vilket jag tycker är tråkigt medan bearnaisen kändes som om den var gjord på plats, det var även gott om grönsaker på tallriken som wokats i sweet chili kanske lite för sött i min smak men ok. Den lilla pizzerian i Vellinge imponerade på mig och jag tycker att det kändes prisvärt..
Även vårt boende på WellingeHus ett pittoreskt hotell där man fick en härlig go känsla av att stiga tillbaka i tiden när man kom in var mycket prisvärt.
Den fina trappan och vad jag gissar den trevliga familjen som driver hotellet.
Hotellet som ligger mitt i centrum har en ganska pampig entré som ger lite stadshotell känsla, inne i hotellet så slås man av att man lyckats bevara det gamla en miljö som jag tycker att är mysigt. Det personliga mottagandet och en frukost som innehåller det som behövs gör hotellet till ett fynd, kan tänka mig ett nytt besök när det är varmare och den skånska slätten är mer välkomnande.
Dag 2 och hemresans kulinariska utflykt bestod av den klassiska vägrestaurangen som tyvärr lite levde upp till mina förväntningar, av dyr mat utan vidare glädje för det man serverar. Personalen var dock trevlig och kändes välkomnande även min schnitzel som stektes direkt var ok men potatisgratängen var skum och svår att beskriva, den kalla salsan till kändes klen, på tallriken låg även ett salladsblad upp och ner som var brunt och ofrächt med en tomat klyfta på. Att betala 95:- kronor för det känns som ett rån i förhållande till vad man får, även om en mycket tråkig råkostbuffé ingick så fick man betala extra för dryck och kaffe.
Nja visserligen så låg Dinners nära vägen och det går fort att stanna till men prisvärt är det inte, man hämtar ändå allt först själv sedan ska man hämta maten också för att sedan duka undan själv.
Så ett stort plus för Vellinge där jag fick uppleva hotellet WellingeHus och Restaurang Sankta Lucia, något som jag hoppas få orsak att besöka igen och säkert kommer att rekommendera om någon åker ner till Skåne.
