Varför vill man kalla något för vad det inte är?

Blåbär som i en var föremål för diskussion tidigare, då en blåbärsprodukt inte innehöll några alls.

Jag kan tycka att det är helt otroligt att man måste skapa en lag som förhindrar att man kallar ett livsmedel något som det inte är, som tex en guacemole som inte innehåller mer än några procent avocado. Men nu är det så att den behövs för att vi inte ska bli lurade, och det bästa måste då vara att den är på väg. Så i framtiden när vi äter något som heter något med blåbär tex, så vet vi att den också innehåller blåbär och inte massa annat för att efterlikna.

Direktiven kommer tro det eller ej från EU denna gång och inte från som man kan tro duktiga Sverige, här har vi uppenbarligen hamnat på efterkälken och livsmedelsverket tycker att det är ok att lura konsumenter.

Det finns dock ett tips för dig som vill se hur mycket av en vara som finns i en produkt på innehållsförteckningen ska det idag stå hur många procent som är varan som det kan tolkas vara huvudråvara, och sedan är det skrivet i fallande ordning. Så heter den ”blåbärsgott” ska det stå blåbär 55%, sedan så ser du om blåbär tex står sist som ingrediens så är det minst av blåbär av alla ingredienser.

Läs mer här på SvD.se eller här SvD.se